Annie Thorén om den komplexa kärleken till triathlon

Blicken på instagrambilden är tom. Trött. Långt från den kraftfulla elitsatsande triathlet som hon alltid varit fram tills bilden togs - då hon insåg att hon nått den absoluta botten.

Det var ett år sedan. Idag är hon tillbaka men hon kommer aldrig mer elitsatsa igen. Möt Annie Thoren om den komplexa kärleken till triathlon och om vad styrka verkligen är.

Ett helt liv av triathlon. Mamma, pappa och två äldre bröder. Alla lever och andas triathlon. Dottern Annie var inget undantag. Det fick henne att redan som fyraåring hoppa ner i poolen och träna simning, mest eftersom hennes äldre bröder började simma, så då kunde ju även lilla Annie hänga på, vilket hon egentligen inte tyckte var speciellt kul – inte förrän många år senare. År efter år vässade hon sina simtag och snart stod hon på prispallen och fick juniorSM-medaljer hängda runt halsen. När hon var tolv år tränade hon 15 timmar i veckan. Hennes styrka i simning gynnade henne även när hon började tävla i just triathlon.

- Jag var alltid först i simningen och det gjorde att mina lopp hela tiden handlade om att bli jagad istället för att cykla eller springa ikapp, vilket också kräver sitt psyke, säger hon.

 

Internationella tävlingar lockade

Att triathlon innehåller flera olika sporter var en del av det som lockade Annie.
- Det handlade inte om att springa så snabbt som möjligt och äta minimalt. Här kunde jag träna massa olika saker relativt fritt plus att jag verkligen gick igång på att det var en internationell sport. Jag är oerhört intresserad av att resa och triathlon skulle kunna ta mig över världen.
Vilket den också har gjort. Hennes styrka för att hålla i en stenhård sport är att hon inte hetsar förutom när det är tävling.

– I tonåren är det många som kör på som om det vore tävling jämt – även på träningen. Då håller man inte i längden, speciellt inte som tonårstjej. Alla tyckte jag var lat men just min lathet räddade mig – jag var den enda i mitt gäng som fortsatte efter gymnasiet.

 

Från ostoppbar till tvärnit

Det fanns inget stopp på Annie. Tävlingar världen över, stenhård träning och en ständig jakt på förbättringar. Hon ville ett steg till och satsade både tid, pengar och engagemang på tio veckor på träningsläger på Mallorca och kände hela tiden att ”det är nu det händer”.

Men det hon trodde skulle hända hände inte. Resultatet blev raka motsatsen. När hon kom hem var hon helt förstörd. Hon visste inte vilken dag det var, hon förstod ingenting när hennes mamma frågade om vad hon gjorde under påsken - hon visste inte ens att det varit påsk.

Det upplägget hon skrivit under på, där varje vecka såg likadana ut med träning 35 timmar i veckan, knäckte henne.

- Istället för att ta pauser, åka hem och byta miljö så var jag stenhårt fokuserad. Jag tränade mig hjärndöd.

Sponsor blev nådastöten

Hennes mamma förstod direkt hur allvarligt det var. För Annie innebar det tårar. Från att ha varit en stenhård person som aldrig gnällt eller grät ens om hon skadade sig rejält på cykeln så gick gråten inte att hejda.
- Men det var inte kursen som knäckte mig helt, det var när en av mina största sponsorer vägrade ge mig tid att återhämta mig som jag kraschade helt. De stöttade i medgång men oavsett vad man säger om att man ska våga blotta sin svaghet, hur man mår och stå för den man är så är det definitivt inget sponsorer förstår.

 

Idrottspsykolog viktig för läkning

I början lyckades hon inte ta sig ur sängen. Att hon inte hade ett jobb att gå till underlättade läkningen – lyckades hon inte sova på natten kunde hon göra det på dagen.

- Jag såg verkligen till att nyttja situationen. Jag behövde ta det lugnt men jag visste också att det inte gick att självläka. Då hade det tagit mig fem år, minst. Så att gå och prata med en idrottspsykolog var avgörande för min hälsa och det är verkligen något jag vill lyfta – ta hjälp. Du fixar det inte på egen hand och livet är för kort för att må dåligt under för lång tid, säger hon.

 

Coachar andra

Från elitidrott som yrke till att hitta sig själv igen var inte lätt. Men det Annie kände tydligt var att hon inte ville fortsätta med triathlon på elitnivå.
- Jag fick stresspåslag bara någon frågade om jag ville hänga med ut och cykla – och jag insåg att jag faktiskt inte behövde göra det heller. Att tänka träningsläger på Mallorca ger mig panikångest. Så skadad är jag. Nu tänker jag alltid efter vad jag faktiskt vill göra.

En av de saker hon vill är att coacha andra i sporten.
- Jag känner att jag har mycket att bidra med, jag har bara valt en annan väg inom sporten nu.
Ok, som den coach du är, hur håller man sig igång när alla lopp är inställda?

- Jag skulle själv ha lite problem med det. Men hoppa på den virtuella trenden! Och gör din egen träningsrunda till en tävling där du ser klockan som din tävlingsmotståndare och sätt egna mål. Det viktigaste är att hålla igång – det är dumt att tvingas börja om från noll.
Har du gjort ditt sista triathlon?
- Nej. Det har jag väldigt svårt att se. Men jag går nog aldrig tillbaka till professionell idrott. Triathlon är ju fortfarande ett sätt att umgås i min familj och det kommer vi att fortsätta med. Jag har en dröm om att komma till Hawaii – det har jag faktiskt ingenting emot. Jag säger att jag vill dit. Men jag har inte sagt hur.

 

Korta fakta:

Namn: Annie Thorén

Ålder: 28 år

Familj: Man och hund

Bor: Motala

Yrke: Triathlet, coach samt kommunikatör för En svensk klassiker

PowerWoman: jag har alltid imponerats av PowerWomans grundare Anna Wretling. Hon går sin egen väg och det gillar jag. Jag upplever att märket numer fokuserar på alla typer av kvinnokroppar. Det känns sunt och stämmer väl med mina värderingar. Sedan är ju kläderna bäst – jag har testat kläderna och jag går verkligen i god för att det är bra kvalitet.

 

Annie Thoréns fem bästa triathlontips

1. Börja smått. Tänk inte att du ska kunna riva av en Ironman direkt. Börja med en sprint! Triathlon är inte för alla och det är helt okej. Därför är det dumt att köpa en cykel för 60 000 kronor. Kör begagnat eller låna i början!
2. Det finns ingen quickfix. ”Om jag bara går ner 20 kilo blir jag snabb”. Nä, det blir du inte. Du blir sjuk.
3. Sätt ett mål. Är det Ironman som är högst på din bucketlist så sätt delmål! Det är många som har en övertro på sin kunskap och sedan klarar de inte ens simningen. Så var väl förberedd. Det blir du genom delmål.
4. ÄT! Det finns fyra delar i sporten – simning, cykel, löpning och mat. Det är omöjligt att klara en Ironman om du inte får i dig något under loppet. Börja träna på att få i dig mat redan två månader före loppet! Ta gels, bars, sportdryck på nästan varje träningspass för att vänja kroppen. Träna på att tävla och på strategin!
5. Förberedelser. Inför loppet är det väldigt individuellt men att röra sig lite varje dag inför loppet brukar kännas bra. Dagen före tävling kör jag alltid 1,5-2 timmar med sprinter i tävlingsfart. Annars känns kroppen lite tung och svullen eftersom träningsiden dras ner rejält före tävling.