Hur känns det när man måste hålla paus från sporten man älskar och som har varit en central del av ens liv i flera år? Och hur samlar man den mentala styrkan att acceptera pausen men sedan göra comeback? Vi intervjuade tävlingssimaren Leila Dacharoui om att göra comeback efter en tuff skada och alla känslor pausen väckte.
Vad var din första reaktion när du blev skadad och fick veta att du behöver hålla paus från simningen?
Jag blev verkligen ledsen eftersom simning är en livsstil för mig. Jag planerar många saker runt mina tävlingar, och plötsligt insåg jag att jag hade så mycket fritid. Mitt ångestproblem förvärrades, och jag trodde att jag aldrig skulle kunna träna intensivt igen eller tävla. Jag försökte anpassa träningen efter de skador jag hade (ryggen, axeln och armen) för att hålla igång tills jag blev bättre. Jag började köra benkickar under träningspassen och fokuserade på korta distanser med teknikövningar. Men min situation försämrades ytterligare. Till slut blev jag tvungen att sluta med all fysisk aktivitet helt och hållet. Jag trodde att vilan skulle vara tillfällig och aktiv, men istället blev det värre. Jag bestämde mig därför för att träffa specialister och fysioterapeut. De berättade att jag inte skulle kunna simma på flera månader, kanske till och med år, och att det fanns en risk att jag aldrig skulle kunna tävla igen. Det kändes som om mitt liv rasade samman fullständigt. Utöver detta började jag få ont i andra delar av kroppen eftersom jag snabbt tappade muskelmassa vecka efter vecka.
Hur hanterade du den mentala sidan med att behöva hålla paus från simningen som varit en stor del av ditt liv så länge? Har du några tips för andra som hamnar i en liknande situation?
Ärligt talat var jag ganska deprimerad i början. Simning är en viktig del av min vardag och hjälper mig att planera min tid bättre, både när det gäller jobb, familj, resor och andra hobbies som att gå på bio, teater eller restauranger. När simningen försvann visste jag inte hur jag skulle hantera dagarna eller skapa en veckoplanering som kändes effektiv. Jag tror att jag fortsatte känna mig nedstämd i ungefär fyra månader, även om jag gick på rehab och massage för att försöka hantera situationen. Jag började också träffa min psykolog för att prata om mina känslor, vilket hjälpte mig att bearbeta dem. Utöver detta började jag meditera mycket, särskilt tidigt på morgonen när jag vaknade, eftersom min sömn också hade blivit sämre. För att hitta inspiration började jag lyssna på en podcast av Brené Brown, en inspirerande kvinna som talar om ämnen som självkänsla, självförtroende och vikten av att fokusera på sig själv. Hennes ord hjälpte mig att ta nästa steg, även om det var svårt att se hur min kropp förändrades i spegeln varje dag. Allt jag hade byggt upp – muskler och kondition – höll sakta men säkert på att försvinna.
Hur kom du fram till beslutet att göra comeback och börja träna inför tävlingar igen?
En dag, efter de fyra månader som jag beskrev, blev jag rekommenderad till en duktig läkare. Jag fick en effektiv behandling och så började jag med olika behandlingar hos fysioterapeut (wave therapy, massage, röd ljus mm). Jag slutade med alla övningar från min tidigare fysioterapeut, de hade inte hjälpt och det gjorde ont att göra övningarna. Min läkare sa då att jag skulle försöka att sluta tänka på det som hände när jag skadade mig och acceptera att det kan göra lite ont om jag skulle vilja tävla igen - men att jag kommer säkert tävla igen!! Enkla ord som fick mig att bestämma att börja köra lite med en personlig progressiv plan för träning som var mest baserad på teknikövningar och att hitta en bra känslan i vattnet igen. Jag sa också till mig själv att det var bra för min kropp att vila och att det var bra med återhämtning efter 8 år av träning och tävling utan uppehåll Jag bestämde mig också för att passa på att resa,njuta, bli klar med min doktorsavhandling och att träffa mina kompisar.
Jag tror att när man är skadad kommer man till en punkt där man tar ett personligt beslut att göra comeback där man säger till sig själv “nu är jag redo för att göra allt för att bli bättre”. Då slutar man att tycka synd om sig själv och går vidare till bättre tider. Och det funkar! Det mentala beslutet är magiskt!
Hur började du efter pausen & hur ser din träningsrutin ut nu?
Under den svåraste perioden fick jag ett meddelande från min tidigare sydafrikanska tränare, som en gång hjälpte mig att återvända till simtävlingarna, där han förklarade att han inte längre kunde hjälpa mig. Kort därefter erbjöd en simtävlande vän i Frankrike mig att dela hennes coachs träningsprogram. Några dagar senare, av en ren slump, stötte jag på en träningssida på Instagram vid namn Teamloadet 1, grundad av den välkända simtränaren Antonio Lutula. Antonio förstod snabbt mina behov som en äldre simmare och tog hänsyn till omständigheterna kring mina skador. Hans träningsprogram var skräddarsytt för min situation och fokuserade på att få mig tillbaka i tävlingsform inom tre månader – och det var precis vad som hände. Jag är nu lika snabb och stark som jag var för 3, 5 eller till och med 7 år sedan, även om programmet har ett större fokus på återhämtning. Det består av fyra simpass per vecka och två mycket effektiva gympass anpassade för simmare. Det som verkligen hjälpte var Antonios förmåga att lyssna noggrant på min feedback. Han tog hänsyn till smärtan jag ibland kan känna, känslan i vattnet, och de områden jag vill utveckla vidare. Hans engagemang och förståelse har varit avgörande för min återkomst till tävlingsformen.
Vad har varit det svåraste med pausen & att komma tillbaka efter en paus?
Att förlora greppet om en effektiv veckoplanering och att känna sig svag som en kvinna över 50, (trots att jag tidigare varit stolt över allt ha en stark kropp) och att känna att den tid jag investerat i att bygga muskler och bli stark är borta, påverkade mig djupt. Det utlöste en ökad känsla av ångest – ett tillstånd jag har levt med under lång tid.
Vad har gett dig mest glädje efetr pausen när du börjat simma igen?
Känslan i vattnet – glidkänslan och den fantastiska upptäckten att jag blev starkare för varje vecka!
Vad är den största lärdomen du fått av pausen och/eller comebacken?
Att kroppen tar skada när den inte får den vila och återhämtning den behöver, det är något som många idrottare får erfara. Den mentala styrkan sätts på prov när man tvingas sluta träna och tävla, men det är just den mentala styrkan som blir avgörande för att kunna komma tillbaka.
Vad har motiverat mig mest?
Det har varit att se utvecklingen från den dag jag bestämde mig för att bli bättre. Detta beslut ledde till att jag träffade en läkare som förklarade att det faktiskt går att bli bättre, och en tränare, Antonio Lutula, som fick mig att tro på mig själv igen.
Vilka råd skulle du ge åt andra idrottare som hållit paus p.g.a. skada eller andra omständigheter i livet?
Allt går att lösa när viljan finns! Sök den assistans du behöver så snart du känner dig ensam, utan lösning eller vilse. Ett nätverk av vänner och experter, var och en med sin unika kompetens, kan vara avgörande för att hjälpa dig att övervinna utmaningar och hitta lösningar.
Vad är dina planer framåt?
Jag har nyligen tävlat i Frankrike, och det var fantastiskt att få träffa mina lagkamrater och köra lagkapper med dem igen! Jag vann medaljer i Franska Mästerskapet bara 3 månader efter min comeback. Det är både vilan och viljan som hjälpte!
Jag planerar även att delta i Världsmästerskapen för Masters i Singapore i augusti samt Europeiska Mästerskapen för Masters på kort bana i Polen i december.
Du kan följa Leilas comeback & resa vidare på Instagram @leila_dachraoui
Du kan också läsa vårt tidigare blogginlägg med Leila från några år tillbaka här.