Mitt första triathlon - Martinas berättelse
MARTINA, KAN DU BERÄTTA FÖR OSS OM DIN BAKGRUND OCH VARFÖR DU VALDE ATT GÖRA ETT TRIATHLON?
"För att göra en lång historia kort så växte jag upp i en dysfunktionell familj där resultatet blev extremt låg självkänsla som påverkade i stort sett hela mitt liv och varje beslut jag tog. Jag trodde inte alls på mig själv och jag var mer av en expert på att överleva än att faktiskt leva. Jag har alltid tyckt om att träna men haft svårt att börja och svårt att avsluta. Efter en hjärnblödning för 8 år sedan förändrades allt och jag valde att ta hand om mig själv och mitt liv i en ny tappning. Träningen förbättrar framför allt min mentala hälsa. Jag introducerades för triathlon när min man började sin resa mot sin första IRONMAN, som han slutförde nyligen. Jag gillar variationen av triathlonträning och med ett knä med artros är det fördelaktigt att träna mer av cykling. Jag ville också utmana mig själv att genomföra tre sporter i rad som det är i triathlon. Jag hade aldrig kunnat tro då, när min självkänsla var som värst, att jag skulle våga göra något sådant här.
DET är POWER för mig. FEEL THE FEAR, AND DO IT ANYWAY.”
HÄR ÄR MARTINAS RÅD TILL ANDRA SOM SKA GÖRA SIN FÖRSTA TRIATHLON
⭐️Jämför dig aldrig med någon annan än dig själv. Jag har kämpat med det här tidigare, men ju mer jag stärkte min egen självkänsla, desto säkrare har jag blivit i det jag gör. Vi har alla olika förutsättningar så att jämföra oss är bara ett slöseri med energi. Det är en helt annan sak att bli inspirerad av någon, jag och min man har till exempel helt olika förutsättningar och mål, men vi möter varandra i glädjen i det vi gör tillsammans.
⭐️Många nybörjare har problem och rädslor angående simningen. Häng inte upp dig på om du kan simma freestyle/crawl eller inte. Att bröstsimma distansen gör dig inte mindre värd en medalj.
⭐️Oavsett om du upplever dig som långsam i någon av grenarna så gör du DITT lopp. Ha kul och var stolt över att du ens står på startlinjen.
VI BAD MARTINA ATT MED EGNA ORD SKRIVA EN RACE RAPPORT SOM KAN INSPIRERA OCH HJÄLPA ANDRA PÅ DERAS RESA TILL ATT VÅGA SIG PÅ ETT TRIATHLON.
VADSTENA TRIATHLON SPRINT 2022
SIMNING - 750 M - CYKEL 20 Km - LÖPNING 5 Km
SIMNING 750m
– Jag var ganska orolig för den här biten då jag inte simmade mer än några dagar i veckan under sommaren. Jag har utvecklat en egen simstil där jag crawlar-bröstsimmar-crawlar och det fungerar bra. Jag har lärt mig grunderna i att simma fristil men det krävs mer träning för att känna att jag kan bemästra det.
– Under lopp veckan var mitt mål att simma hela sträckan utan att förlita mig på min säkerhetsboj. Men det var en hemsk upplevelse, jag blev andfådd OMGÅENDE, med tryck över bröstet och självförtroendet rasande. Det slutade med att jag fick trampa vatten för att hämta andan för att kunna fortsätta simma. När jag stod på startlinjen var jag minst sagt orolig att historien skulle upprepa sig. Jag hade bestämt mig för att bröstsimma första sträckan ut till vänd bojen och sedan om jag kände mig stabil, crawla vägen tillbaka. Medan jag simmade kom tankar som - "men hallå, vad gör du? Du simmar i ganska kallt vatten och du når inte botten och det finns ingen som hjälper dig..." Jag släppte tankarna så fort de kom och kunde fortsätta simma. Plötsligt hade jag rundat bojen och jag lyckades få mod till att testa frisim men jag blev andfådd och började bröstsimma igen och det kändes riktigt bra. När jag kollade klockan var jag stabil i pulszon 1 och 2 så det fanns potential att förbättra mig med lite mer träning. Jag är väldigt glad att jag hade en bra upplevelse och inte kände för mycket stress eller panik. När jag väl var på väg till cykeln kunde jag inte sluta tänka att simningen kändes som en evighet även om det bara var 30 minuter...
CYKLING - 20 KM
– Övergången till cykel gick smidigt. Trots min oro för att jag skulle känna mig förvirrad och stressad gick det perfekt. Jag kände mig lugn och fokuserad. Jag drack lite vatten och fick i mig lite energi. Det var skönt att sätta mig på cykeln och jag mådde bra. Min puls var ganska hög, zon 4, och efter en halvtimme var jag orolig för att jag skulle få slut på bränsle och inte ha tillräckligt med energi för att avsluta löpningen. Det är svårt att veta hur mycket man orkar när man aldrig har gjort ett sånt här lopp. Efter första milen kände jag mig lugnare och jag hittade ett behagligt tempo där jag fortfarande hade kraft i benen. Jag passerades av andra cyklister och några påhejade uppmuntrande ord när de passerade, med det fick jag extra kraft och energi. Det var så roligt! I en lång uppförsbacke började mina växlar krångla på framhjulet så jag var tvungen att hoppa av och försöka växla manuellt, det fungerade inte så jag var tvungen att gå uppför och försöka igen. Den sista delen av cykelbanan gjorde jag ett misstag vart jag skulle gå men som tur var sa tävlings funktionärerna åt mig vilken väg jag skulle cykla annars hade jag aldrig hittat, haha!. Jag fick så mycket energi när jag kom in på transitområdet och när klockan sa att jag gjort min bästa tid trots ofrivilligt stopp och felåkning så var det en stor seger!
LÖPNING - 5 KM
- Full av självförtroende bytte jag till löpning. Det gick ganska snabbt och min oro över mitt knepiga artrosknä var helt onödig. Jag kände INGENTING under hela löpningen. Att cykla innan löpning är tydligen jättebra för mina leder, snacka om uppvärmning :) Min plan var att springa, gå, springa, gå...så jag gjorde det. Medtävlande hejade och varje gång fick jag en boost av ny energi. När jag passerade mållinjen var min man där och några kvinnor från Power Woman Athletic Club så det blev varma kramar och några tårar föll på mina kinder.
Jag kände mig så nöjd med loppet, att jag klarade det trots att jag tränade ganska sporadiskt. Jag tänkte "hur skulle det kännas om jag lärde mig simma ordentligt och träna på ett mer målinriktat sätt?" Min träningsmotivation efter ett sånt här lopp är skyhög att fortsätta utvecklas både mentalt och fysiskt. Att jämföra mig med andra är inte min grej, utan att tävla mot mig själv... - yeeeeah!
Den mentala vinsten i detta är nog störst, jag har haft en tendens att få stress och ångestattacker när jag är utanför min komfortzon. Jag upplevde inget av det och DET får mig att vilja gråta av tacksamhet. Att träna och utmana mig själv har visat sig stärka mig.
JUST NU ÄR KÄNSLAN: I CAN DO IT!
FAKTA OM MARTINA
Martina Ekstrand
Instagram @maskroskraft
Ålder: 46
Yrke: föreläsare & butiksbiträde
Träning för stunden: Cykling inför Tjejvättern och simning
Mål för 2023:
-Tjejvättern 10/6
-Bauer triathlonsprint 17/6
-Möjligen Vadstena triathlon i augusti
Read our cycling wear guide >>
Martina is wearing Primo Cycling Jersey during the race, it is made out of light weight, soft and stretchy quick dry material and fits under wetsuit. It is perfect for cycling with pockets in the back and a great also for running. It gives a nice cover of the shoulders protecting against sun and wind. You can find the Jersey here >>
